Vår grundare

En av de mest framstående kinesiska buddhistiska mästarna under det tjugonde århundradet, Vördnadsvärde Mästaren Hsuan Hua (Xuanhua, 1918-1995) var en klosterreformator och den första kinesiska mästaren som undervisade buddhism för stora antal västerlänningar. Under sin långa karriär betonade han klostertraditionens företräde, den väsentliga rollen av värdebaserad utbildning, behovet för buddhister att förankra sig i traditionell andlig praktik och autentisk skrift, och vikten av respekt och förståelse mellan religioner.

För att uppnå dessa mål fokuserade han på att klargöra de väsentliga principerna av Buddhas ursprungliga läror, på att etablera en korrekt ordinerad klostergemenskap, på att organisera och stödja översättningen av den buddhistiska kanon till engelska och andra språk, och på etableringen av skolor, religiösa utbildningsprogram och akademiska forsknings- och undervisningsprogram.

Född 1918 i en bondfamilj i en liten by söder om Harbin, i nordöstra Kina, var Vördnadsvärde Mästaren den yngsta av åtta barn. Hans fars efternamn var Bai och hans mors flicknamn var Hu. Hans mor var vegetarian och under hela sitt liv höll hon fast vid praktiken att recitera Buddha Amitabhas namn. När Vördnadsvärde Mästaren formellt blev buddhist, i mitten av tonåren, fick han Dharma-namnet Anci ("Fred och Medkänsla"), och efter att ha blivit munk var han också känd som To Lun (Dulun — "Befriare från Återfödelsens Hjul"). Vid beviljandet av Dharma-sigillet av Weiyang (också uttalat Guiyang) Chan-härstamningen, gav den Äldre Chan-Mästaren Xuyun (1840-1959) honom Dharma-överföringsnamnet Hsuan Hua (Xuanhua — "Förkunna och Förvandla").

När Vördnadsvärde Mästaren var barn, följde han sin mors exempel, åt endast vegetarisk mat och reciterade Buddhas namn. När han var elva år gammal, vid åsynen av ett dött spädbarn liggande på marken, vaknade han till den grundläggande betydelsen av födelse och död och alla fenomens oförgänglighet. Han beslöt sedan att bli munk och praktisera på den buddhistiska vägen, men gav efter för sin mors begäran att inte göra det förrän efter hennes död. När han var tolv, fick han sina föräldrars tillstånd att resa omfattande i sökandet efter en sann andlig lärare.

Vid femton års ålder gick Vördnadsvärde Mästaren i skolan för första gången, och när han var sexton började han föreläsa om de buddhistiska sutrorna för att hjälpa sina bybor som var analfabeter men ville lära sig om Buddhas läror. Han var inte bara flitig och fokuserad utan besatt ett fotografiskt minne, och kunde därför memorera de Fyra Böckerna och de Fem Klassikerna av den konfucianska traditionen. Han hade också studerat traditionell kinesisk medicin, astrologi, spådom, fysionomi och de stora religionernas skrifter. Vid sjutton års ålder etablerade han en gratis skola där han, som ende lärare, undervisade omkring trettio fattiga barn och vuxna.

Vid arton års ålder, efter endast två och ett halvt års skolgång, lämnade han skolan för att vårda sin svårt sjuka mor. Han var nitton när hon dog, och i tre år hedrade han hennes minne genom att sitta i meditation bredvid hennes grav i en hydda gjord av sorghustjälkar.

Under denna period av sonlig sorg vid graven, medan han läste Lotus Sutra, upplevde Mästaren ett djupt uppvaknande. Därefter, medan han satt i djup meditation, hade han en vision av den Sjätte Chan-buddhistiska Patriarken Huineng (638–713 e.Kr.), som kom för att besöka honom och gav honom missionen att föra Buddhadharma till västvärlden.

I slutet av sin sorgeperiod tog Vördnadsvärde Mästaren Chan-buddhistiska Mästaren Changzhi som sin lärare och gick in i Three Conditions Monastery som novismunk. Chan-Mästare Changzhi testamenterade därefter till honom Dharman av Jinding Pilu Chan-härstamningen. Under denna tid ägnade sig Mästaren inte bara åt meditation utan också åt studiet av den buddhistiska skrifttraditionen och behärskningen av alla de stora skolorna inom kinesisk buddhism.

Efter en period av ensam meditation i Changbai-bergen började Mästaren 1946 den långa resan till södra Kina. 1947 fick han full ordination som munk vid det buddhistiska heliga berget Putuoshan. 1948, efter över två tusen miles av resa, anlände Mästaren till Nanhua Monastery och bugade sig för Chan-Mästare Xuyun (1840-1959), Kinas mest vördade upplysta mästare. Från honom fick Mästaren "sinnesigill"-certifieringen, som verifierade hans uppvaknande, och senare en mer formell överföring av Dharman av Weiyang-härstamningen inom Chan-skolan.

1949 lämnade Mästaren Kina för Hongkong. Där undervisade han meditation, föreläste om de buddhistiska sutrorna och sponsrade deras tryckning. Han beställde också tillverkningen av bilder av Buddhor och Bodhisattvor och hjälpte klosterflyktingar från fastlandskina.

Under dessa år i Hongkong byggde han också Western Bliss Garden Monastery (Xi Le Yuan), etablerade Buddhist Lecture Hall (Fojiao Jiangtang) och byggde om och renoverade Flourishing Compassion Monastery (Ci Xing Si), vilket etablerade en solid gemenskap av utövare.

1962 reste han till USA på inbjudan av sina Hongkong-lärjungar som då bodde i San Francisco Bay Area, och började föreläsa vid San Francisco Buddhist Lecture Hall (Sanfanshi Fojiao Jiangtang), som tidigare hade inrättats som en filial till Hongkong Buddhist Lecture Hall. I takt med att gemenskapen vid Buddhist Lecture Hall i San Francisco växte, både i storlek och mångfald, ändrades institutionens namn till Sino-American Buddhist Association.

1970 flyttade Vördnadsvärde Mästaren från Chinatown till det nyetablerade Gold Mountain Monastery (Jinshan Si) beläget i Mission District i San Francisco. 1975 etablerade Mästaren organisationens första filialkloster — Gold Wheel Temple (Jinlun Si) i Los Angeles; och 1976 etablerade han också det nya huvudkontoret, City of Ten Thousand Buddhas (Wan Fo Cheng) i Ukiah, Kalifornien. Sedan 1984 ändrades organisationens namn från Sino-American Buddhist Association till Dharma Realm Buddhist Association.

Sommaren 1968 började Mästaren den intensiva utbildningen av en grupp amerikaner, de flesta universitetsstudenter. 1969 förvånade han Taiwans klostergemenskap genom att skicka dit, för full ordination, två amerikanska kvinnor och tre amerikanska män som han hade ordinerat som noviser. De var de första amerikanerna under den perioden som blev fullt ordinerade buddhistiska munkar och nunnor.

Under efterföljande år utbildade och övervakade Vördnadsvärde Mästaren ordinationen av hundratals individer, både asiater och västerlänningar som kom till Kalifornien från alla delar av världen för att studera med honom. Dessa klosterlärjungar undervisar nu i de tjugotre tempel, kloster och konvent som Vördnadsvärde Mästaren och hans lärjungar grundade i USA, Kanada, Australien och flera asiatiska länder.

Vördnadsvärde Mästaren var besluten att överföra till väst de korrekta lärorna av buddhism, och han avvisade kategoriskt vad han ansåg vara korrupta praktiker som hade blivit utbredda i Kina. Han vägledde sina lärjungar i att skilja mellan äkta, skriftbaserade praktiker som var användbara och i överensstämmelse med sunt förnuft, i motsats till rituella vidskepelser som var ohälsosamma kulturella ansamlingar.

Bland de många reformerna i klosterpraktik som han införde var hans insisterande på att hans klosterlärjungar skulle följa den gamla praktiken att bära klosterrocken eller föreskriftsskärpet (kaṣāya) som ett tecken på medlemskap i kloster-Sangha. Han själv följde, och krävde att hans klosterlärjungar skulle följa, förbudet mot att äta efter middag. Han ansåg en vegetarisk kost vara av yttersta vikt. Han uppmuntrade sina lärjungar bland Sangha att följa honom i Buddhas fördelaktiga asketiska praktiker av att äta endast en måltid om dagen och att aldrig ligga ner. Av sina klosterlärjungar förväntade han sig strikt renhet, och han uppmuntrade sina lekmannalärjungar att följa de fem föreskrifterna för buddhistiska lekmän.

Även om han förstod engelska väl och talade det när det var nödvändigt, föreläste Mästaren nästan alltid på kinesiska. Hans mål var att uppmuntra sina västerländska lärjungar att lära sig kinesiska och sina kinesiska lärjungar att lära sig engelska, så att de tillsammans kunde hjälpa till att uppfylla hans önskan att den buddhistiska kanon skulle översättas till andra språk. Hittills har Buddhist Text Translation Society som han grundade publicerat väl över hundra volymer av översättningar, inklusive flera av de stora Mahayana-sutrorna med Mästarens kommentarer.

Som utbildare var Vördnadsvärde Mästaren outtröttlig. Vid City of Ten Thousand Buddhas etablerade han formella utbildningsprogram för klosterfolk och lekmän, grund- och gymnasieskolor för pojkar och flickor, och Dharma Realm Buddhist University. Från 1968 till början av 1990-talet höll han själv föreläsningar om sutror minst en gång om dagen, och han reste omfattande på föreläsningsturnéer. Som svar på förfrågningar från buddhister runt om i världen ledde Vördnadsvärde Mästaren delegationer till Hongkong, Taiwan, Indien, Sydostasien och Europa för att sprida Dharma. Han reste också till Burma, Thailand, Malaysia, Australien och Sydamerika.

Vördnadsvärde Mästaren var en pionjär i att bygga broar mellan olika buddhistiska gemenskaper. Med önskan att läka den gamla klyftan mellan Mahayana-buddhism och Theravada-buddhism inbjöd han framstående Theravada-munkar till City of Ten Thousand Buddhas för att dela uppgifterna av full ordination och överföring av klosterföreskrifterna, som de två traditionerna delar gemensamt.

Han insisterade också på interreligiös respekt och främjade aktivt interreligiös dialog. Han betonade gemensamma drag i religiösa traditioner, framför allt deras betoning på korrekt och medkännande uppförande. 1976, tillsammans med sin vän Paul Kardinal Yubin, som hade varit ärkebiskop av Nanjing och var kansler för det katolska Furen-universitetet i Taiwan, gjorde han planer för ett Institut för Världsreligioner som förverkligades i Berkeley 1994.

1990, på inbjudan av buddhister i flera europeiska länder, ledde Vördnadsvärde Mästaren en stor delegation på en europeisk Dharma-turné, väl medveten om att resans påfrestningar, på grund av hans dåliga hälsa vid den tiden, skulle förkorta hans liv. Men som alltid ansåg han Dharma viktigare än sitt eget liv. Efter sin återkomst försämrades hans hälsa gradvis, men medan han var ganska sjuk gjorde han ännu en stor turné, denna gång till Taiwan, 1993.

I Los Angeles, den 7 juni 1995 vid 77 års ålder, lämnade Vördnadsvärde Mästaren denna värld. När han levde, längtade han efter ingenting, sökande varken berömmelse, rikedom eller makt. Varje tanke och varje handling var för att föra sann lycka till alla kännande varelser. Före sin avfärd lämnade han sina sista instruktioner till sina lärjungar, som speglar hans livslånga engagemang för osjälviskhet och ödmjukhet:

"Efter att jag avlägsnat mig kan ni recitera Avatamsaka Sutra och Buddha Amitabhas namn under hur många dagar ni vill, kanske sju dagar eller fyrtionio dagar. Efter att ha kremerat min kropp, strö alla mina kvarlevor i luften. Jag vill inte att ni gör något annat alls. Bygg inga pagoder eller minnesmärken åt mig.

Jag kom till världen utan någonting; när jag avlägsnar mig vill jag fortfarande inte ha någonting, och jag vill inte lämna några spår i världen. . . Från tomhet kom jag; till tomhet återvänder jag."

— Mästare Hsuan Hua